ANARKISTERNA I RYSKA REVOLUTIONEN
Extract from Anarkisten i Kampklassen by
Bengt Ericson and Ingemar Johansson
Organisatoriskt var den anarkistiska och syndikalistiska rörelsen aldrig stark i tsarens Ryssland. Dess styrka låg snarare i att den konkret gav uttryck för de arbetande massornas behov och begär, att den förstod att tolka de strömningar som ledde till arbetar- och bondeklassens självständiga organisering i sovjeter, arbetarråd, under revolutionerna 1905 och 1917. Vad det gäller de ryska anarkisternas historia i allmänhet vill vi hänvisa till Paul Avrichs The Russian Anarchists, Princeton 1967, ett förträffligt verk.
Rörelsen tog sig framförallt tre medvetet anarkistiska uttryck av betydelse: Rysslands anarkosyndikalistiska förbund, Kronstadtupproret och Machnorörelsen. Alla tre finns representerade i vår antologi. Vi ska bara här säga några ord om Machnorörelsen.
Machnorörelsen bar sitt namn efter Nestor Ivanovitj Machno, anarkistisk kommunist, vid 19 års ålder 1908 kastad i Moskvas centralfängelse för omstörtande verksamhet, där han satt till mars 1917. Machnorörelsen uppstod ur Povstantjestvo-armén, de ukrainiska böndernas och arbetarnas egen militära organisation till revolutionens försvar. När denna armé 1918 i samband med Brest-Litovskfreden, som innebar att tyska och österrikiska arméer tågade in i Ukraina och upprättade hetmanen Skoropadskijs marionettregim, kom under Machnos ledning fick den också ett definitivt socialt mål att kämpa för: upprätthållandet eller upprättandet av fria sovjeter, vilka i ekonomiskt hänseende innebar arbetarnas och böndernas eget förvaltande av produktions- och distributionsmedlen och politiskt varje individs, lokalitets, regions självbestämmanderätt i egna angelägenheter. Hädanefter kallade sig Povstantjestvon oftast helt enkelt för machnovisterna. Med sovjeternas makt besegrade den först Skoropadskij, förenade sig sedan med Röda Armén mot den vite generalen Denikin, som besegrades först och främst tack vare machnovisterna, kom så i motsättning till bolsjevikerna, besegrade sedan åter tillsammans med dem överlöparen Grigorev, kom återigen i motsättning till bolsjevikerna, förenade sig än en gång med dem och besegrade i oktober 1920 den vitegardistiske generalen Wrangel, kom så slutligen i oförsonlig motsättning till bolsjevikerna som lät Röda Armén gå skövlande fram bland Ukrainas fria sovjeter. Den 28 augusti 1921 slog sig Machno med en liten skara anhängare över Dnepr in på rumänskt territorium.
Därmed hade bolsjevikerna fullständigt likviderat den anarkistiska rörelsen i Ryssland. Lenin och Machno kunde lika lite enas som en gång Marx och Bakunin. Kampen mellan auktoritära och antiauktoritära socialister slutade i Ryssland 1921 med de antiauktoritäras blodiga nederlag. Men Stalin skulle komma att bevisa att detta nederlag också innebar socialismens nederlag på mer än en sjättedel av jordens yta.
BE - IJ
Source: Anarkisterna i Klasskampen
Return to The Nestor Makhno Archive
Other pages connected to this site: